Kantbandsmojäng, Prym-tång och julmarknad

Ganska mycket sytt blir det. En del stickat också. Men bloggat... nä! Dels är det mörkt hela tiden så det är så tråkigt (omöjligt) att få vettiga bilder och dels så går tiden åt till att försöka knåpa ihop ett litet lager till julmarknaden som närmar sig med stormsteg. På julmarknaden kommer man hitta alster av mig, Strömming, Moi!, Daling, Åsa-K, od andulky och Doris & Assar och i morgon (om man tycker att det blir ny dag efter att man sovit - eller idag beroende på om man är sån att man bara tittar på klockan) är det dags för junta och lite marknadsproduktion.

Ja, och så apparaterna då. Först måste jag erkänna att jag fallit för Prym-tångens frestelse. Dyr - eller det är egentligen knapparna som är dyra. Men tänk så skönt att kunna sitta i soffan och sätta fast knappar - vilken tid som helst på dygnet - istället för att spendera tiden huttrandes, svärandes och bankades ute i garaget. Och de sitter hårt som berget - vände en fel och gjorde sönder tyget på kuppen när jag försökte få bort misstaget. Jag har redan använt nästan 50 knappar så det får jag väl visa upp här endera dagen.

Kantbandsapparaten till CP:n och jag är nu officiellt vänner! Idag har den kantat så fint, så fint, så fint :-) (Sen att vi hade århundradets gräl när jag ville att den skulle sy i jättemånga lager tyg igår behöver vi ju inte låtsas om...). Det är väl bara att inse att om man vill leva lycklig med sin kantbandskamrat så får man anpassa sin sömnad efter apparatens tycke och smak. Det här innebär att jag funderar på att göra slut med min älskling Ragnar Raglan... Det är ju (enligt mig för det mesta) snyggast med raglanskärning på barntröjor. MEN då får man räkna med att oroa sig för hoppstygn när man kantar halsen. Så det kanske är läge att stifta bekantskap med "vanlig" skärning?!

Klart slut varulsvstjut!